S.O.A.P

 

Allt började, som så ofta, med en drink för mycket. Under ett trögt idébollarmöte i slutet av 90-talet radade filmproducenten Craig Berenson upp Margaritas framför sina kollegor. Klunk, klunk, klunk Ingenting! Klunk, klunk, klunk Vänta, vad sägs om att förena människans två största fobier - ormar och flygplan?

OKEJ, MEN HUR DÅ? Tja, låt oss säga att en FBI-agent ska skydda ett vittne. De hamnar på ett flygplan. Skurkarna smugglar ombord hundratals giftormar.

Något långsökt, kan tyckas - det borde onekligen finnas mindre omständliga sätt att nacka ett vittne - men vad gör man inte för att få döpa en film till "Snakes on a plane"!

Kort därefter exploderade intresset på internet. Tusentals arbets­myror i alla tänkbara tidszoner öste ur sig hemmasnickrat "SOAP"-­material som lika mycket hyllade som drev med det skruvade konceptet. Långt innan filmen ens var färdiginspelad cirkulerade otaliga posters, trailers, t-tröjor, serier, poplåtar och förslag till uppföljare ("Plane in a snake" är en personlig favorit).

Det skulle dock dröja åtta långa år innan historien nådde biopubliken.